Guiden i Djungeln
Eftersom jag då har lite fritid här i Detroit (eller ja, ganska så mycket) så tänkte jag skriva ned verket som jag lite smått avslöjade för Anna under min sista dag i Sverige. Under den här sommaren, eller ja, under hela våra liv tillsammans (Drömfemman & Legendariska Fyran) har ju ett antal killar kommit och gått. Det som de flesta dock har haft gemensamt är att de har varit idrottare. Så här kommer introduktionsguiden:
Hockeyspelare
Typiska kännetecken: Hockeyrumpan, snusprillan under läppen, kepsen, den stabbiga (oftast orsakad utav stelhet och träningsvärk) gången, en eller flera tänder utslagna.
Hittas på: Bryggeriet eller BLVD.
Raggningsreplik:
”Hej, jag är . . . . . och spelar i _____(infoga valfritt hockeylag i elitserien eller allsvenskan) A-lag”.
Denna replik kompletteras av flashandet med ID-kortet i plånboken.
Fotbollsspelare
Typiska kännetecken: Hjulbentheten, tatueringar, blingbling i örat, 1 kilo gelé instylat i håret, några ärr på knäna(efter antingen korsbandsskador eller rakhyvelsolyckor).
Hittas på: Nivå eller Trädgårdn.
Raggningsreplik:
”Vi kan väl ta en promenad?”
Golfspelare
Typiska kännetecken: Backslick (så att till och med östermalms-brattsen blir imponerade), den bakåtlutande gången, JL-byxorna, JL-skärpet, JL-byxorna (kort sagt allt med JL), vindvästen, bilnyckeln sitter som fastklistrad i högerhanden.
Hittas på: Valand eller Park Lane
Raggningsreplik:
”Alltså min farsa har en gaaaaanska så niiice båt, du borde hänga med över helgen. Det blir lite chillchill, lite champagne, det kommer att bli gaaaaanska så niiice.”
Tennisspelare
Typiska kännetecken: Tennisbrännan, den skuttande gången (på grund av för korta hälsenor som uppkommit efter allt hårt arbetande på fotarbetet), svettbanden, bandanan,
Hittas på: Park Lane eller Pepes Bodega.
Raggningsreplik:
”Men vi kan väl ses i juniorrummet före träningen?”
Basketspelare
Typiska kännetecken: Minst 2 m i strumplästen, oversizade kläder, dammsugargången (aka dom lyfter aldrig på fötterna när dom går), mobilen alltid i hölstret på skärpet, badtofflorna, blingbling kedjorna kring halsen.
Hittas på: freshmenens dormroom.
Raggningsreplik:
”Do you wanna chill?”
Extra Notis:
Det skall dock tilläggas att alla dessa typer går att hitta på Bryggeriet, rättare sagt, alla som har gått på Katrinelund hittas på Bryggeriet. Angående basketspelarna, dom går inte ut, dom skippar det och går direkt in på jakten på de nya freshmens tjejerna.
En Pieschl i högform.
Jag är bara tvungen att tillägna Pieschl ett inlägg efter vår sista träning i Sverige. Det var intensivt spel i 120 min, sedan var det ett intensivt skrattande i 120min. Under dessa skrattanfall så visade Pieschl att även hon hade hittat storformen lagom inför avresa till Amerika. Vi började prata om att (rättare sagt jag sa att ibland skulle de ju varit skönt att spelat en lagsport istället), varpå Pieschl kläcker ur sig:
-”Fy fan för lagsporter, palla att springa runt i ett lag, näe fan Ensam är Starkast.”
Hon fortsätter med:
-”Det är ju det som är tjusningen med tennis, det är bara jag, allt handlar om mig. Vi är ju individualister och det är så det ska vara.”
Varpå jag svarar:
-” Och du skulle bli lagkaptenen där borta…”
Som ni förstår, en träning med Pieschl är aldrig långtråkig.
Lägesrapport Detroit.
Hade träning både igår och idag, lite mör i benen idag efter fysträningen. Kramper hela vägen tillbaka till dormrummet. Precis så som det ska vara!
Igår fixade jag nytt mobilnummer och är väldigt nöjd med detta nya kontrakt jag har! Jenny, blir väldigt många samtal ned till Orlando nu!:)
Sedan idag så var vi ju då på Ikea... gud vad skönt detta kändes!!! Att få komma hem lite granna... eller iallafall vara omgiven av svenska ord, svensk mat och svenska färger. Det är konstigt detta, att man blir så himla patriotisk när man är här borta. Det är med stolthet man bär den svenska flaggan, sedan så kommer man hem och då är patriotismen lika med noll.
Ikväll så var vi hemma hos maddies familj och pysslade, jag fortsatte med mitt armbandsknytande samt så lärde dom mig att "crafta", ungefär som att göra egna berlocker utav domino-brickor med diverse olika motiv. Jag gjorde en med M.J the king och självklart en med mig o Rafael Nadal. Rafa-brickan sitter numera på min tennisbag och M.J runt nyckelknippan.
Igår så var vi över hos Bertrand och hans roomie Thomas och kollade på Fast and Furious. Blev lite smått avundsjuk på hur nice dom bodde, en egen lägenhet... Det är inte fy skam alltså.... Men ja mycket mera att städa... så då är jag ändå ganska så nöjd med rummet vi har nu.
Nu är det dock dags att signa ut för ikväll!
Over and Out Soffan.
Reserapport Del 2. Över Atlanten.
Planet blev tillslut 1 ½ timme försenat, fransmän säger jag bara, tidsoptimister... själva planet i sig var helt okej, maten sådär men bra filmutbud på displayen framför mig. Jag o Bertrand satt på 2-raden vilket var väldigt skönt. Finns inget värre än att sitta på 5 raden i mitten, mitt i smeten med personer på båda sidorna... klaustrofobi svar ja. Under resans gång skrattade vi så att vi grät, samt hade kuddkrig, vattenkrig och njurboxskrig. Självklart stod jag som vinnare i samtliga grenar.
Efter 9 timmar på planet så landade vi ju då äntligen i Detroit och denna gång tog det faktiskt bara 40 för mig att ta mig igenom tullen samt att plocka upp väskorna, himla gott. Roligast är ju dock att Bertrand är amerikansk medborgare, (föddes i New York, flyttade därifrån vid 8 månaders ålder), och hans engelska är hooooorrrrriible. Så varje gång så tror ju tulltjänstemännen att han är en fransk terrorist eller att hans pass inte är äkta.
Vid halv åtta tiden, amerikansk tid, så kom jag då äntligen fram till dormrummet, där fotbollstjejerna samt lite annat folk körde stor Welcome Back Swede. Jag däckade 25 min efter att jag hade kommit in i rummet haha. Blev ett litet antiklimax på den välkommen tillbaka mottaggningen.
Reserapport, del 1. Paris, Bonjour Bonjour!
Paris, Charles De Gaulle . . . Bonjour, Bonjour!
Ja, första etappen avklarad. Dock inte helt utan problem, planet som jag åkte med hit ned var ju inte modell större. Vilket gjorde att alla luftgropar och annat guppande i luften var 2 gånger värre än med ett vanligt reguljär flyg. Det gjorde ju inte mig alls mera flygrädd nej då… Jag som hade tänkt sova 2 h på planet och därmed stannade uppe till kl.01 inatt för att blir sådär dödstrött och bara däcka på planet. Denna plan gick ju rätt åt skogen, så nu sitter jag här istället på Charles De Gaulle dödstrött. Men men, några glädjeämnen. Min nya datorsladd (tack Pappa!) hade ett extra hål i uttaget vilket gjorde att den passade helt perfekt in i jacken här på flygplatsen. Yes, blir lite filmtittande med andra ord för att få tiden att gå!
Shoppingen har jag redan klarat av, blev 3 påsar godis på landvetter till Coach, Bertrand och Roomies. Det blev även en XL-påse av Djungelvrål till mig själv. Här nere i Paris så blev det bara en snabb titt in i Parfym affären (man orkar inte springa runt i alla affärer här, när man har en datorväska på några kilo, påsar och 3 rack). Så då blev det en ny parfym! Mycket nöjd är jag.
Men själva flygplatsen är faktiskt riktigt, riktigt fin. Snacka om att fransmännen har jobbat stenhårt med arkitekturen. Dom glömde i och för sig hur man gör smidiga planlösningar (har redan gått vilse 2 gånger).
Vid midnatt svensk tid sätter jag fötterna på amerikansk mark igen, kommer antagligen vara en levande zombie utav trötthet vid den tiden. Ska avsluta med en låtrad from Bruce:
”Im on my way to the promised land”.
Over and Out från Paris.
Detroit.
Jag har landat. Jag lever. Jag har otroligt jetlag. Kommer en fullvardig rapport om resan imorgon!
Over and Out.
Hejdå Sverige!
Den har verkligen innehållit och bjudit på allt mellan himmel och jord och lite därtill.
Så nu är det dags att bli lite känslosam och släppa loss lite avskedshälsningar.
Drömfemman, Den Legendariska Fyran ni är dom bästa vännerna någon kan önska sig. Nej ni är mera än så, ni är en andra familj som har följt mig i vått och torrt, genom grus o sus och atlanten fram och tillbaka. Vad sjutton skulle jag vara utan er? Absolut ingenting! Om ordspråket, "Ett gott skratt förlänger livet", så lär jag tack vare er få leva i evighet.
Familjen, ni är mitt allt. Även om jag inte visar och säger det så ofta eller mycket, så är ni mig allra närmast hjärtat. Jag saknar er så mycket när jag är i Staterna och härjar, men samtidigt så är jag världens lyckligaste som får vara er dotter, er storasyster, ert barnbarn, er storkusin, ert plastbarn och mycket därtill. Ni är den bästa familjen man kan ha. Jag gör mitt allt för att ni ska vara stolta över mig.
Till en speciell person, allt är inte självklart eller enkelt. Allt är snarare otroligt komplicerat och det gör ont, fruktansvärt ont. Men du ska alltid veta att du är och kommer alltid att vara otroligt speciell för mig.
"You were like coming up for fresh air. It's like I was drowning and you saved me. That's all I know." Klick.
För att avsluta det hela lite mera lättsamt så kan jag nu meddela att jag är helt klar med min packning! Jag är sjukligt stolt över mig själv och tror att jag har klarat maxvikten på baggaget galant, peppar peppar ta i trä.
Hejdå Sverige!
Det var ju då det här med minnet....
Allting går galant, snabb kö till kassan och hon som hjälpte mig var ursnäll och trevlig och löste alla mina problem på ett kick.
Lycklig som få, med ett nytt visa-kort går jag med Fröken Anna Frisell ut från banken och ska ju då självklart testa detta nya kort i närmsta bankomat. Inga problem där heller, går som smort. Vi traskar vidare mot vårt mål NK för lite välbehövlig shopping. På vägen dit vill jag ju då stoppa ned mitt kort o körkort. Men tror ni plånboken ligger i väskan?
Klart den inte gör. Jag får en mindre hjärtattack. Vi rushar tillbaka mot banken, går igenom vartenda steg från det ögonblick vi lämnade banken och kommer fram till att jag måste ha glömt plånboken vid kassadisken.
Till historien hör ju då att banken stängde kl.1500. Klockan var nu.1505. Då rycker vår allas målvakt o livräddare Anna ut och bara helt obesvärat klickar lite på telefonporten och tro tusan. Där kommer min plånbok traskandes, en vänlig själ från kontoret sa att plånboken bara hade legat kvar på disken. Att den dessutom var öppnad gör ju inte historien bättre.
Men visst var alla pengar och Lisebergskortet med mera kvar i plånboken.
Efter en sådan här händelse är det ju självklart att dom flesta börjar att spekulera i alzeimers och senil. Men jag har redan hittat orsaken till mitt nya glömska beteende. Man blir ju som man umgås. Jag ger Jenny skulden för mitt utförsåkande. Jag säger bara glömmer man all sin vita tränings/tävlings stass hemma, då vet man att man är den rundade smörkniven i lådan.
En dag kvar i Svea Rike.
Imorgon blir det lite sista minuten inköp av knäckebröd, varmakoppen samt SALT LAKRITS. Under sommaren har jag ju gått igenom hela sortimentet av VarmaKoppen (ihop med Jennypenny Frisell) och senare i veckan kommer sedan topp 5 listan. Ska eventuellt köpa med mig en luftmadrass att lägga ovanpå madrassen som redan finns. En uppgradering från kasernbänk till kingbed helt enkelt. Hade ju inte vart fel iallafall.
Dagens tanke går till Jenny, vars dator har kraschat. Inte välkommet i finanskrisen som detta. Ibland går saker o ting inte lika så bra.
Nu åter igen ned till vardagsrummet och glo lite på Sharkman på Animalplanet. Vithajar är sjukt grymma.
OaO, SSS.
En dag mindre kvar...
Annars så har dagen innehållit 2 mycket starka tennispass. 10 utav 10 som Pieschl sade, gott jobb! Samt ett skönt fyspass däremellan med lite shopping som avkoppling under eftermiddagen. Det går bra nu!
Dagens frågetecken idag var när jag lånade Philles cykel, jag kände mig som en 4 åring igen som precis skulle lära sig cykla. Philles cykel är nämligen ett par nummer för stor för mig, samt att han nu nyligen hade även höjt sadeln. Det var hårfint att jag nådde hela vägen ned till pedalerna. Men fram kom jag iallafall och inga olyckor hände så jag är mycket lycklig.
Nu är det en trött stor kusin som signar ut! OaO från Olskroken.
Pieschl:
-"Hur känner Nadal sig nu när du har övergett tvåhands backhanden och kör enhands-backhand?"
Soffan:
-"Han känner att det är inte helt okej, men han hyllar mig ju ändå genom att spela i Sverige färgerna i USA. Så jag tror att vi är på samma sida nätet fortfarande."
There is no Good in Goodbye.
Over and Out.
Dröm-Femman
Anna Frisell
Hon är målvakten som räddar oss i alla lägen. I boxplay, i powerplay och i spel 5-mot-5 vet vi att även om vi skulle missa lite tacklingar och slå några felpass, så är hon väggen själv där bak och är en ovärdelig spelare i detta bygge.
Som vänsterforward har vi:
Anna Pieschl
Hon är forwarden som rusar på mål i alla lägen. En outtröttlig grovjobbare som biter sig fast som en vakthund i dom tunga perioderna. Det är alltid full fart ända in i kaklet, men ändå en ödmjuk lirare som vet att dom tunga dagarna dom kommer ibland och då är det bara att acceptera läget och börja om från början.
Sophie Sjöberg-Sundström
Centern som levererar i alla möjliga och omöjliga lägen. Har alltid ett serve-äss i rockärmen och hon är inte den som är rädd för att ta en fight med både motståndaren, domaren, motståndarlagets tränare, publiken och fan och hans moster.
Högerforwarden är:
Jenny Frisell
En jävligt stabil lirare som är lite utav den säkre i leken. Man vet att hon alltid finns spelbar där till vänster och alltid ropar " jag är här". Helt enkelt, man vet att hon alltid får till ett avslut, men om det är i ens egna mål eller motståndarens det återstår att se.
På Vänsterbacken hittar vi:
Victoria Krook
Backen med dom känsliga handleder. Dock lyser touchen med sin frånvaro, men det reparerar hon med att ha en sjuk kickserve som alltid fixar alla kluriga lägen. Annars tar hon ju alltid det säkra alternativet, "allt ska gå via sargen".
Marina Yudanov
En rysk back vet man är ett mycket säkert kort. Yudanov har haft många fina säsonger bakom sig, men i år har hon mest spenderat tiden på bänken eller i utvisningsbåset. Men man vet att med henne i en powerplayuppställning kan allt hända.
Detta är då den berömda Drömfemman + målvakt. Hahaha, ett stabilt lagbygge som har stått pall för allt de senaste 20 åren och de lär bli minst 40 år till.
Nästa del i presentations-serien blir: Den Legendariska Fyran.
Over and Out från Olskroken.
Orlando, Jacksonville, They have landed!
I Fredags var vi då, drömfemman på Liseberg för en avskedskväll med mycket skratt och galenskap. Att då NRJ in the park var där samtidigt, kanske gjorde att ett varningsfinger höjdes, men som vi har myntat denna sommaren : "I tider som dessa, så är allt som är gratis inget att tacka nej till."
Det vi inte hade räknat med var invasionen utav Partille-Johnnys och Sockervadds-fjortisar från landet. Visst hade vi sett att dessa två grupper har liseberg som utgångspunkt under sommaren, men i Fredags måste det ju ha varit en årsstämma eller Alla Partille-Johnnys/Sockervadds-fjortisarnas Nationaldag. Man hade säkerligen kunnat gjort ett tredje Gothia Tower utav all hårgelé som hade använts denna kväll, samt att hålet i ozonlagret ökats med ett par kilometer utav all hårsprej. Apoteket hade säkert sålt slut på all Idomin-salva medans Ica med all säkerhet hade sålt av lagret med gummisnoddar.
Helt sjukt, att människor faktiskt sätter på sig allt detta frivilligt, och framförallt tror att they are the shit. Helt sjukt.
Övriga nyheter.
Jenny och Krook kom över Atlanten under 30 h! Oskadda och välbehållna, trots inslag av nötter och saknade väskor. Men nu är ni iallafall på andra sidan! Skypekonferens på Söndag!
Nu blir det lite packning och väldigt mycket mys med kattungen i soffan, Over and Out för idag!
Goodbye & Den Första Listan
En fullständig rapport från dagens tur på liseberg kommer imorgon, för nu ska jag på allas begäran presentera den första listan utav många, som kort och gott plockar fram det absolut bästa vi har lyckats med den här sommaren!
Sommarens Topp 5 - Event
1. Båstad - Suntrip, resan där allt ingick.
Den absolut självklara ettan, där orden inte räcker till för att beskriva allt som hände och inte hände. VIP- Torsdagen där allt gick i VIP-stuk.. parkering, åskådarplats, vip fest på pepes, vip efterfest... Ja listan kan göras lång. Fredagen då det blev en dubbel på gräs uppe på hallandsåsen, sumobrottning på stranden och middag på bryggan. Ja som sagt listan kan göras oändligt lång. Minnena från denna trip kommer att både ge mig ett 12 pack av alla garv, samt göra så att iallafall jag lever i 1000 år till.
2. Michael Jackson utgången
Aldrig har så få ägt något så stort, som kvällen då den legendariska 4an körde Michael Jackson tema, med middag och slutdestination Nivå. De glittrande handskarna och hatten gjorde en succé som aldrig tidigare skådats. Oslagbart är ordet som beskriver allt. När hela ligan intar det övre dansgolvet till tonerna av Black & White, då vet man att det går riktigt bra nu.
3. Heldagen på Liseberg
Aldrig förr har så många Lisbergsfunktionärer skrattat så mycket som åt oss. Efter turen med 5 personer i flumriden, så vet vi nu hur man skapar en tsunami, samt få den över sig. Inte många torra centimetrar på någon av oss i den stocken. Historien förtäljs inte utav att innan hade vi åkt Kållerado 3 gånger i rad för att bli blöta. Skam den som ger sig, gapar man efter för mycket får man en hel tsunami på sig.
4. Midsommar i Slottskogen och Mölndal
Midsommarn där allt klassiskt hände, midsommardans runt stången i slottskogen, snapsvisorna, midsommarmaten och Jennys svajjiga Infinity dans. Men det minne som klistrat sig fast bäst, var Soffan med en 7a i ena handen och en 2 åring i andra, i barnringen, i slottsskogen. Kan väl enkelt säga att den dagen inte var Soffans dag, eller ja fram tills det var dags att falla i snapsvise sång, samt attt en viss persons memoarer höglästes och att tårarna sprutade av skratt. Då gick det bra igen.
5. Beer-Pongen i Näset
En kväll då Team Håll Serven skapades, samt att Team Nordstaterna ännu en gång segrade över Team Sydstaterna. En kväll då allt mellan himmel och jord hände. Smset från Pieschl kl.0500 säger allt: " Aldrig har cykelturen hemåt varit så svajjigt. Det var en ofrivillig storslalom". Då vet man att alkoholhalten hos oss alla nådde taket.
Bubblare:
Grillning vid Näset-Badet, "Lets Show Americans How To Party"-utgången, Tema-middagen "Show Us Where Ya From", Madonna-konserten + VIP utgången, Comebacken på Brygget.
Pieschl, Soffan, Anna, Krooken, Jenny
Dagens "Nu går det utför"
Ja, som sagt, nu går det utför.
Har varit lite ledsamt nu ikväll. Katten( aka Kattungen, Kissen, Hårbollen, Mammas älskling, ja hon går även under namnet Zackie) är helt fruktansvärt kelsjuk. Hon längtar redan efter sin stora kärlek Toni. Känns väldigt tomt att inte ha Mammsen o PPPP här.
Imorgon väntar sista kvällen med gänget, Fröken Frisell no.2 och Krookus åker tillbaka till Det Stora Landet på andra sidan på Lördag. Med tanke på Krookens resehistoria lär dom ju inte komma fram förräns på onsdag. För Krooken går inte en atlanten resa på under 30h. Det gäller ju att verkligen få valuta på för pengarna och uppleva allt som finns på flygplatserna runt om i världen.
Sista Raderna idag. USAIN BOLT. Det finns inget man kan säga. 19,19. Det är helt sinnessjukt.
Over And Out, SSS
Comeback & Nedräkning!
Idag är det då exakt 7 dagar kvar tills jag sitter på ett plan till Detroit igen och jag kan knappt bärga mig, även om det är med bra mycket vemod den här gången! Förra året var det inte alls med så här mycket tungt i hjärtat som jag åkte över, jag tror det har med att göra att då var jag så full av adrenalin och spänd på allt att jag inte tänkte på något annat. Nu vet jag vad som väntar, och vad jag missar här hemma i göteborg och hur mycket jag faktiskt saknar vännerna o familjen!
Men samtidigt, jag lever min dröm! Och jag ångrar inte en enda sekund att jag åkte över.
Så idag började jag med att stiga upp kl.5:15 för att köra ut Mor & PPPP (aka Toni) till landvetter, för deras 2 veckors semester i Grekland. Har varit lite tungt i några dagar nu, då detta är sista gången jag ser dem på en väldans massa månader (jag ska ju som de flesta vet inte komma hem över jul, iallafall så är planerna så nu!)
Annars har jag även hunnit med att åka ned till CSN o fixa studiebidraget (förhoppningsvis), o lite bankärenden, samt en snabb sväng in på Panduro (Sveriges Bästa Affär!). Nu väntar lite sömn och sedan löpning, innan det är dags att snöra på sig tennisskorna och slakta lite forehandcross med min kompanjon i alla väder, underlag och tider, Fröken Pieschl.
Over and Out for now, SSS.
