Ja så är vi tillbaka till det här med dåliga uppdateringar... men ja nu kommer ett inlägg som antagligen kommer att vara lika långt som en halvbok...
Så, som dom flesta vet så hamnade jag på sjukhus för en vecka sedan och nu kommer hela historien... i en förkortad version...

Så på morgonen, förra tisdagen, hade vi morgon-löpning och jag mådde illa redan när jag vakna. Men som de flesta vet så är jag inte en morgonmänniska, så jag tänkte inte så mycket på det. Jag körde bara på och överlevde fyspasset. När jag sedan kom tillbaka till rummet, tog jag en dusch och gick och la mig igen och tog en powernap...
När jag vaknade upp sedan mådde jag något fruktansvärt dåligt. Jag gick från ena sekunden vara tokhet och svettas, till att någon timme senare skaka av köld och hacka tänder. Det gjorde ont varje gång jag rörde mig i varenda led och det kändes som om jag gick runt i en dimma. Jag kunde inte se klart. Men jag valde att gå till min första lektion iallafall. Jag kommer inte ihåg mycket mera sedan vad som hände. Jag vet att jag smsade Maddie och sa att jag mår sjukligt illa, och sa att jag går till sports medicine (övertygad om att jag hade svininfluensan). Där tar dom tempen på mig och säger att den är perfekt så dom skickar mig till vår health clinic vi har här på skolan (ungefär som en vårdcentral). Där tar dom en massa olika prover på mig och jag vet inte riktigt hur många sjuksköterskor som kom in men efter 1 timme utav olika tester kommer dom fram till att jag inte är gravid, har inte svininfluensan. Det som dom hittar är att mitt blodtryck, andning, hjärtslag skiljer sig oerhört mycket från liggande till stående läge och tvärtom. Dom säger till mig att jag måste åka till sjukhuset för mera prover.

Maddie och hennes pojkvän Joe, tar mig direkt till sjukhuset och väl där går allt väldigt fort. Vi kommer och signar in och visar notisen från UDM efter 15 min får jag se en läkare som frågar samma saker som sjuksköterskorna på skolan frågade. När han tar min puls först med en pulsmätare, säger han att det inte kan stämma och tar sedan pulsen manuellt. Då freakar doktorn och hans kollega ut och lyfter upp mig och springer med mig till en bår med ett ekg och börjar sätta upp alla sladdar. Jag hade en puls på 36....

Därefter blir jag rushad genom akuten och ja, som sagt vet inte riktigt vad som händer. Jag är borta i min egna lilla värld. Jag får ännu mera sladdar och blir uppkopplad till en stand-by defibillirator.
Efter detta kommer 100 människor in och gör ultraljud på mitt hjärta, röntgen och ytterliggare ett EKG.

Efter massa tester kommer doktorerna in och berättar att min kropp kollapsade på grund av att jag har nästan gått in i väggen, tillsammans med att mitt hjärta slår onaturligt långsamt. Dom hittade också att mitt hjärta hade ett extraslag i varje slag som gjorde doktorerna väldigt förbryllade och detta var den största orsaken till varför dom behöll mig över natten.
Jag fick ett rum och Maddie och hennes pojkvän stannade vid min sida under natten och på morgonen dagen efter gjorde jag ett stresstest som visade att när min puls går över 100/slag minuten slår hjärtat perfekt, men under 100 i viloläge så slog det, det här extraslaget.

Efter många om och men fick jag lämna sjukhuset på onsdagskvällen nästan 2 dygn efter att jag åkt in från början... då mådde jag bra men jag ska komma tillbaka på kontroll den här veckan för mera tester för att se att det här med hjärtat inte är någon större grej.

Så det var delen om sjukhuset.. i en ytterst förkortad version...

Håll i hatten-..-.. det kommer mera..